Det finns flera anledningar till varför en organisation vill satsa på solceller. För en del handlar det om att uppnå miljömål, för andra att spara pengar medan ytterligare någon ser solceller som ett sätt att nå ut med hållbarhetsbudskap till kunder. Att solcellerna ofta sitter direkt på det egna taket kan skapa en extra känsla av stolthet.
Men till skillnad från vanliga fastighetsinstallationer är en solcellsanläggning komplex att förvalta. Solcellerna är ett litet elverk och det finns en mängd faktorer, kostnader och risker att ta hänsyn till. Både under byggnation och drift. Och riskerna över tid kan vara svåra att förutse då en solcellsanläggning har en beräknad livslängd på 30 år.
För att hantera detta har olika sätt att skaffa solceller uppstått. Det finns idag två huvudsakliga affärsmodeller att upphandla solceller på för företag, både i Sverige och internationellt. Antingen som ett byggprojekt där köparen själv investerar i och äger solcellsanläggningen. Eller via PPA där köparen upphandlar solel som tjänst. Då bygger, äger och driftar leverantören anläggningen.
Affärsvärdet av solceller i form av intäkter och hållbarhetsvärden är i stort sett lika oavsett affärsmodell.
Även kostnaderna bör vara ungefär lika stora vid båda affärsmodellerna, när man gör en LCOE-beräkning. Trots att kostnaderna uppstår vid olika tidpunkter i de olika modellerna. Det totala priset per enhet el från solcellerna över livslängden bör alltså bli ungefär detsamma oavsett vem som äger och driftar anläggningen.
I den första modellen investerar köparen i panelerna, och bekostar installationen och alla kostnader för löpande drift och underhåll. Oftast är det även köparen som projektleder installationen även om externa montörer ofta står utförandet.
– I den här affärsmodellen exponeras köparen för alla juridiska och ekonomiska risker förknippade med att driva ett elverk på taket. Och dessa måste köparen kunna hantera, berättar Wilhelm Löwenhielm, grundare av Eneo Solutions, som arbetar med solceller för stora företag och offentliga organisationer. Wilhelm är även ordförande i branschföreningen Svensk Solenergi.
Ansvaret vilar helt på köparen, och man måste som köpare känna till riskerna. Man måste också ha tillräcklig teknisk och juridisk kompetens för att hantera riskerna. Och kunna avsätta tillräckliga resurser för projektering, drift och förvaltning.
Konsulter kan göra jobbet
En variant av den här affärsmodellen är att att en konsult projektleder byggnation och installation. Och att samma eller andra konsulter ansvarar för drift och förvaltning.
Köparen behåller dock typiskt sett allt ansvar. Särskilt gentemot lagen finns många ansvar som köparen helt enkelt inte kan avtala bort.
För att få bra utdelning av den här affärsmodellen behöver köparen ha den upphandlingskompetens som krävs för att få rätt konsultstöd.
I den andra modellen väljer köparen att köpa solelen som en tjänst. Då är det en leverantör som investerar i paneler och installation. De montörer som utför installationen projektleds av leverantören. Och leverantören tar alla kostnader för löpande drift och underhåll.
I den här affärsmodellen för solceller regleras villkoren oftast av ett energiköpsavtal, ett så kallat PPA (Power Purchase Agreement). PPA är en vanlig avtalsform i USA och Europa, särskilt för solcellsparker där investeringen är större än anläggningar på tak.
– Som ägare och utförare exponeras leverantören för alla juridiska och ekonomiska risker. Köparens skyldighet är att köpa elen till det avtalade priset under hela avtalsperioden. Och att kompensera leverantören ekonomiskt om man som köpare vill säga upp avtalet i förtid, säger Wilhelm Löwenhielm.
Leverantören tar alltså allt ansvar. Men köparen kan ändå kräva insyn i utförandet och förvaltningen. Och delaktighet vid val av underleverantörer. Allt för att känna sig trygg med hållbarhetsvärdet och undvika negativ publicitet.
I ett PPA har leverantören det tyngsta kompetenskravet. För köparen räcker det att ha upphandlingskompetens för att få ett bra avtal med ett konkurrenskraftigt pris per kWh.
En variant på en PPA-modell är att köparen gör en saminvestering tillsammans med leverantören, för att på det sättet få ner elpriset.
Sammanfattningsvis – vilken av affärsmodellerna för solel som ger köparen bäst utdelning beror på vilken kompetens organisationen har internt. Hur mycket jobb man är beredd att utföra själv. Och hur mycket risk man accepterar.
